GBP

Det brittiska pundet är officiell valuta i det Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, samt i Jersey, Guernsey, Isle of Man, Sydgeorgien och Sandwichöarna, Brittiska Antarktis, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, och Tristan da Cuncha.

Det fullständig engelska namnet på det brittiska pundet är pound sterling. Det är en av världens äldsta valutor som fortfarande används och som har använts utan avbrott sedan den infördes. Under sin historia har pundet både hunnit med att vara en valuta där varje mynt är gjort av en i sig värdefull metall och en valuta som backas av en guldreserv. Numera saknar pundet myntfot och det rör sig därmed om fiatpengar.

Det brittiska pundet är en vanlig valuta för valutareserver runt om i världen, dess användande i valutareserver är dock inte lika omfattande som den amerikanska dollarns (UDS) och eurons (EUR).

Korta fakta om GBP

Forexhandel med GBP

Det brittiska pundet säljs fritt på forexmarknader runt om i världen och dess värde i förhållande till andra valutor varierar (med undantag för de valutor vars värde är knutet till det brittiska pundets värde).

I skrivande stund (april 2015) är det brittiska pundet den fjärde mest handlade valutan på forexmarknaden, efter den amerikanska dollarn (USD), euron (EUR) och den japanska yenen (YEN). Det är också dessa fyra valutor som utgör den valutakorg som används för att beräkna värdet av IMF:s särskilda dragningsrätter.

I vardagslag används termen pound vanligen som förkortning för pound sterling (”this t-shirt costs five pounds”), men bland valutahandlare och andra investerare är det vanligare att använda förkortningen sterling eftersom det finns flera olika valutor som heter pund (”payment is accepted in sterling”). Ibland kan man se förkortningen ”ster.” eller ”stg.”. Vid handel med aktier och andra värdepapper är det inte helt ovanligt att man handlar i pence, och därmed talar om pence sterling. Pence sterling brukar förkortas GBX eller GBp.

När man ägnar sig åt valutahandel kan man även stöta på termen cable. Under den senare delen av 1800-talet skickades valutakursen för USD/GBP via transatlantisk telegrafkabel, och växelkursen mellan dessa viktiga valutor fick därför smeknamnet cable.

Den brittiska centralbankens penningpolitik

Governor and Company of the Bank of England, vanligen kallad Bank of England, är den bank som den brittiska regeringen har gett i uppdrag att fastställa och genomföra penningpolitiken för det brittiska pundet.

Her Majesty’s Treasury (HM Treasury), även känd som the Exchequer, är den brittiska motsvarigheten till det vi i Sverige kallar finansministeriet. HM Treasury har rätt att ge order till den kommitté som styr penningspolitiken, men bara om det är nödvändigt med hänsyn till allmänheten då en extrem ekonomisk situation råder. Dessa order måste dessutom få bifall av parlamentet inom 28 dagar för att de ska fortsätta gälla.

Regionala frågor

Bank of England har monopol på att utfärda brittiska pund i England och Wales, och reglerar även hur mycket pund som får utfärdas av de sju auktoriserade bankerna i Skottland och Nordirland.

De tre kronbesittningarna Guernsey, Jersey och Isle of Man utfärdar på egen hand Guernseypund, Jerseypund respektive Manxpund. Alla tre har en fast växelkurs 1:1 mot det brittiska pundet, en växlingskurs som satts av det lokala styret i respektive kronobesittning. Ingen av valutorna har någon egen valutakod enligt ISO 4217-standarden, utan man brukar använda sig av GBP även för dessa valutor. I situationer där det är viktigt att skilja mellan de olika valutorna används informella förkortningar som inte är ISO-standard.

Vissa av Storbritanniens utomeuropeiska territorier har sin egen valuta och penningpolitik. Dessa valutor har egna ISO 4217-koder.

Värt att veta är att Falklandspundet (FKP), Gibraltarpundet (GIP) och det Sankthelenska pundet (SHP) har en fast växlingskurs på 1:1 mot det brittiska pundet, en växlingskurs som satts av det lokala styret i respektive territorium.