YEN

Den japanska yenen är den officiella valutan i Japan. På japanska och engelska uttalas namnet yen som ”en”, men på svenska är det vanligare med uttalet ”jen”.

100 yen består av 100 sen och varje sen är värd 10 rin. Det går alltså 1 000 rin på 1 yen. Både sen och rin togs dock ur omlopp redan år 1954.

När yenen infördes år 1871 fick den en guldmyntfot. Numera är guldmyntfoten borttagen och yenen backas inte av någon guldreserv. Alla yen är alltså fiatpengar.

Den japanska yenen är en vanlig valuta för valutareserver runt om i världen, dess användande i valutareserver är dock inte lika omfattande som den amerikanska dollarns (UDS) och eurons (EUR).

Japanskans yen (en), kinesiskans yuán och koreanskans won betyder alla rund. När spanska och mexikanska silvermynt, som ju var runda, började strömma in i regionen kallades de en / yuán / won på grund av sin form. På den tiden präglades det inte några standardiserade runda mynt i Japan utan man handlade med silverobjekt av varierande form. När man började prägla egna mynt fortsatte man använda benämningen yen (en) även på dem.

Korta fakta om YEN

Forexhandel med YEN

Den japanska yenen säljs fritt på forexmarknader runt om i världen och dess värde i förhållande till andra valutor varierar. I skrivande stund (april 2015) är den japanska yenen den tredje mest handlade valutan på forexmarknaden, efter den amerikanska dollarn (USD) och euron (EUR). Det är också dessa tre valutor, plus det brittiska pundet (GBP), som utgör den valutakorg som används för att beräkna värdet av IMF:s särskilda dragningsrätter.

Den japanska centralbankens penningpolitik

I slutet av år 1931 påbörjade Japan en gradvis tillbakagång från användandet av en guldmyntfot. Numera är yenen en flytande valuta vars värde mot andra valutor styrs av tillgång, efterfrågan och spekulation.

Sedan 1990-talet har den japanska centralbanken Nippon ginkō hållit räntorna låga i syfte att gynna ekonomisk tillväxt. Under perioden 1993 – 2008 sjönk den kortfristiga räntan från 3,7% till 1,3%.

Låga räntor i kombination med yenens höga likviditet har fått investerare att låna pengar i Japan och investera dem i andra länder eller köpa andra länders valuta (så kallad Carry-handel). Detta har bidragit till att hålla nere värdet på yenen i förhållande till andra valutor, något som uppskattas av de japanska exportföretagen.

År 1997 trädde en genomgripande ändring av den lag som styr den japanska centralbanken i kraft. Syftet med ändringen var att göra centralbanken mer oberoende. Sedan dess har centralbanken upprepade gånger motsatt sig regeringens önskemål om att stimulera den japanska ekonomin och vägrat genomföra de föreslagna åtgärderna. Efter Shinzō Abe tillträde som premiärminister har den japanska centralbanken dock, efter uppmaning från Abe, vidtagit åtgärder för att motverka deflation i landet. Den har bland annat gjort mycket omfattande köp av obligationer och andra värdepapper i syfte att öka pengamängden i Japan.

Bakgrund

För året 1985 var 1 USD i genomsnitt värd 239 YEN. Därefter började yenen öka i värde gentemot dollarn, och nådde en topp i april år 1995 då man bara fick 80 yen för 1 amerikansk dollar.

Efter att en japansk ekonomisk bubbla uppblåst av fastighets- och aktiepriser spruckit började yenen falla i värde gentemot den amerikanska dollarn, och i februari 2002 var 1 USD värd 134 yen. Den japanska centralbankens låneränta på 0% hade motverkat investeringar i yen, och den ovan nämnda carry-handeln blomstrade.

Den globala ekonomiska kris som inleddes år 2008 innebar dock att yenen stärktes mot de flesta stora utländska valutor, med schweizerfrancen som ett viktigt undantag.

I april 2013 meddelade den japanska centralbanken att de skulle expandera sitt program för köp av tillgångar med motsvarande $1,4 triljoner USD på två år. Med detta hoppades man kunna dubbla pengamängden och föra Japan från deflation till inflation. Målet sattes till 2% inflation.